Ensam ensam blir ensam och så ska vi gå
tatt så många steg från lekgården man lekte på som unga
sitter ändå kvar i gungan väntades på putt med fart
måste ha någon att älska när jag inte har nån lust alls kvar
letat runt i flera år o dar slut på vatten fötter skaver
ligga naken pussas gulla prata kramas
släppa lös på allt som stramar bara vara
njuta le och stöna så att alla grannar vaknar
köra på tills allting slaknar somna i min famn
vakna upp med leende i solen som den gynnades
av att vi har varann
men du bara försvann du kanske bara var en dröm
bara är en tummning på en linje som hålls ihop utav en sömm
även om allting va en lögn så lever jag i synden
stunderna med dig va som en semester ut i rymden
varje gång man rymde springde runt på stan varenda dag
du och jag vi va alltid samma sak hade skrattet kvar som barn
men ensam blir ensam och lämnas dystert kvar
fast än varje minne som du hatar nu
var förut bah en anledning till att allt är underbart
vill bara ha dig vid min sida kyssa dig på halsen en gång till
få höra hur du trånar önskar drömmer får varenda fågel fenix
brinna bara en gång till
så kom tillbaks till mig och ljug för mig vad du än gör bara jag får ha dig här
jag hoppas du förstår
Men ensam blir ensam och så ska vi gå.
Så mycket överflöd
pushed away all fears but some still lays around
emptyness and the fade from joyfull sounds
try to stand steady on earthquake ground
i've found ways that would give me good
but always take the path on the side
and never the one i should
i could turn around right now and take a new beginning
but in a race with wounded legs i cant se myself winning
all this stress is blinding and anxiety got it's grip
all the got to bes is a shirt that's to tight to fit
i've split every little atom to find a lighter path
tried to forget old loves and things i couldn't have
my mask is glad and what you see is what i've built
to never show my inside cause i dont wanna look like shit
im on the mid of the line that's my red line to death
beneath is the easy way to get away from all the problems that i'll never get
rid of, did some bad things and yes there's tons of regrets
but every feather got it's bird and every fuck up got it's cant lets
laying in my bed considering why i keep on walking
knowing that i can fool anyone as long as i keep on talking
my mind is haunting im like a walking horror movie
a psychopatic killer aint letting nothing ge to me
so sue me for not being myself but who does
listening to words from 100 people i cant trust
im on the edge to burst and thrust out of my shell and start screaming
inside im black as a cloudy night aint no damn stars gleeming
this is my last evening i think i've had enough
tired of trying to fix things no one can adjust
so goodbye my old lovers and goodbye my family
and goodbye my dear friends
and thank you for having me
it may seem savaging to just leave when everyone tries to help
but words and hope from other people doesnt give the same thing to myself
i'll put your memories on a shelf so you cant look back and remeniss
and ofcourse there's thousand people that im gonna miss
but this shit is something im just to weak to deal with
and with thousand scars in and outside there's simply no healing.
I remember my first kiss, and my first school year
remember being a rebel getting snatched in the ear
remember getting over fears and experiencing new things
being 10 years old wondering what sex might bring
everything was a big thing and i guess i had to high hopes
irony that ill hang empty from a tied rope
i remember going down in slopes
and when all shit started
and all the times i said i understand but didnt really got it
looking up to older kids feeling like a hobbit
i aint sobbing no im actually happy
so remember my last smile
and again
thank you for having me
Långa kliv
Passerar flera år vi håller hand tillsammans
vill nått annat
vänder kinden tills att vi skiljs åt
och våra hjärtan har lämnat varandra
samsas
vi kan va vänner nu på efterhand
typ som nyårslöften ger den dära meningen inte en gnutta sanning alls
jag tar det kallt som det var vinter hela året
om kylan biter hårt mot huden är det bäst att jag klär på mig
slår mig, tanken jag får ideer och snille blixtar
som om jag stod och flög drake mitt åskstormen och visslar
cyklar baklänges på pedalerna i nerförsbackar
stannar bara till på dagen om kedjan hackar
fastnar på småting som ett bisting
blir jag helt vild som en elefant som möter musen
gör en höna av en fjäder men aldrig gjort en krona in till tusen
det gör susen när ljudet går på och jag börjar skriva
som en självmordsbenägen slaktare
ser hur blodet droppar när kniven börjat riva
vänder sida och skriver historier med blod som mitt bläck
ser ljuset i mörkret
lampan över mitt huvud i mörka rummet när livsgnistan är släckt
blir väckt ur drömmen och alla våta fantasier
svårt att ta sig ut ur drömmen när man djupt har fastnat i den
med tiden skulle allting förändras det var vad dom sa
du återberättar vad som händer igår
det här är jag så inget av det där är samma sak idag
galenskap och jag kan vara ganska förvirrande
svårt att hinna med som för mina tangenter mitt i allt skrivande och irrande
stirrandes mot gula väggen den har varit likadan i 14 år
enda gången den förändrandes va när jag va skit stekt första gången jag rökte på
jag röker gås, för att slippa inse att jag lever
inget slöseri varenda bålbränning är en heder
ser det och problemen med såklart
så klart
inget är underbart och varje hinder blir ett sko skav
lika bra jag bara lägger av och åter går till sömnen
man kanske lyckas drömma lyckligt
så man slipper den hära mardrömmen
varenda sömm sen, senaste året har passerat
har lagningen på mina byxor gått upp mer och mera
kommit flera in och ännu fler har trillat ut
känns som om ledet till förståelse för mig aldrig når sitt slut
typ som en snut, försöker jag göra vadfan jag vill
och funkar det inte enligt planerna försöker jag lite till
är inte blind, jag har ett öga som odens korp
jag flyttar ifrån allt socialt liv
till en ö och bygger ett torp
har gått lång men skavsåren har börjat bränna stannar upp ett tag
suddar ut stavfel och vässar pennan
lämnar aldrig kakspår i det förflutna som hans och greta
den här stigen är min och ingen annans
låter folk vara omedvetenda
sketna blinda in i dimman
jag ser klart för mina ögon har vant sig
inrökt i flera timmar
limmar mig fast på varje sak
och att jag är överdrivet ärlig kan folk klassa som elak
en spak drar ner den och ser vad som händer
kanske borde gjort det med djupare eftertanke
förlorar en massa vänner
vänder sida och går vidare
men såren i nyrakade naken som baddas med spriten är rätt så svidande
lidande blickar bränner till så det slår gnistor och elden startar
det är då som stupet kommer
allt jag byggt upp rasar
klagar och jämrar mig över alla problem
stänger av tvn och en fiktiv bild på framtid
vill inget med och fyller upp ett nytt rizzla med grönt weed
högt liv men har ett ganska lågt humör
ja det är väll så man ska leva och föras när man e mörn
helt död och tom på min insida
men orden trillar ut som bajs ur bögrövar
när jag börjar skriva
att överdriva har bara blivit en vanesak
och att bara göra men aldrig tänka är mitt motto för varje dag
samma sak som det va då för mig men du är ute ur bilden
fortsätter skriva får kramp i handen
vänder sida igen fast jag inte vill det
är som en vilde kastar spjut och bär päls
håller mig stadig som ett ostoppbart ånglok
fast nu har det tagit slut på rälls
så lutar mig tillbaks och låter tåget rulla själv
ser på svampmolnet som stiger
när tåget fullt med atom kraschar in i en öppen eld...
Låter allting vända
sagt till alla här omkring att mitt liv är fullt upp av ångest
jag har pratat ut och hållit käft och sett hur allt har blivit klagosånger
har brytit alla normer varit den som stuckit ut
gjort om varenda cirkel tills den har en kant och löper hela linan ut
har stått för still nu är det dags o skjut
för jag har bara melodier som döva kan höra bedövar varje ljud
jag slår mig över bröstet kommer du emot det som jag står för så blir jag ett djur
och om du tjatar på mig allt för ofta då så blir jag sur
fast i en spiral av kedjor hela världen rutad jag ska ta mig ut
är stenhård på ytan men mitt hjärta brukat molnigt mjukt
om du är bara människa har du det som ursäkt jag är mest besviken när jag misslyckas
har sagt att jag är gud
inte samma saker som förut har blivit någon skuggig ensam kuf
så bara andas ut och och sätt dig ner och koppla av
saker dom får komma låt dom komma hälsar på varandra varje dag
det kan vara varje sak du hatat ratat genom hela livet
sakerna som fått dig att sväva glömma tiden
vill hoppa ur som sagt men det e svårt när man är inne i det
för mycket snack om överskattat skit som skatt och bängen dunder weed
så jävla uppenbart men typ som stevie wonder i cant simply see
vill jag komma någonstans och vinna reacet kommer jag att sno din bil
blir kreativ med pennan klistrad med ett grepp i handen
ser hela världen brinna ner när jag har slukat alla hav och sett hur sista droppen trotsat kanten.
krasslig i halsen och försöker diskutera medans alla skriker
förösker styra upp en sorts balans här mitt ibland all denna hysteri men
mitt i paniken så kan ingen fokusera alla bara ska ha sitt och när man fått det, GE MIG MERA
finns alltid flera eller andra grupper som aldrig kommer samtycka
lyckas cykla frammåt men det blir självklart typ som hemnycklar
allting som du konstaterar, lyckas med är halv lyckat
halva byttan har spillts ut och du får sitta där och torka upp den
du är så lågt ner nedanför mig jag trivs högt i luften
man stiger på och stiger av och skriker stopp i livet, känns som värsta bussen
väntar dock fortfarande på skjutsen här i regnet utan paraply
jag gav upp efter en timme med er idioti
valde min egna väg och packa väskan börja fly
om ni är sprucken gummibåt så flyter jag på ena lungan jag har ändå flyt
ni sjunker ner till botten ser hur havets tryck blir sista känslan i ert sorgsna liv
blir posetiv till slut och ler ändå hur jag ibland har valt att få fördriva tiden
tycks väll bara va en vana hära varje dag i lilla livet.
''öser ur med känslor när jag väljer beats och skriver ord''
Ser ingen mening i det
vill bara vakna upp och slippa varje dröm för vet jag kommer aldrig nå det
för varje som man vill ha så finns det mödan där emellan så jag kommer aldrig få det
vi kan synas träffas snacka göra vad som helst vilken dag som helst på året
jag lever med en mask som pyntas med ett leende men lyckan den finns kvar på håret
har snurrats in i snåret och varenda gång jag rör mig sjunker varje tagg en millimeter in
försöker vara lycklig men ser ingen mening med det.
Signerar varje blad med namn och stad och väntar på den sista punkt i sista brevet
vet att livet är det som är meningen med allt men orkar inte leva med det
jag ser hur alla ler men vem är jag att sänka alla andra
min ångest sitter kvar i halsen se hur mina ögon fylls för varje gång jag andas
och oron är så bitter att jag faktiskt inte har ett skit att göra
varje sekund som blir minut blir allt för mycket tid att döda
har ingen styrka kvar så kommer aldrig orka göra något eller ställa svar på frågor
jag är ett hav och det är storm just nu jag tampas runt med tusen vågor
jag hetsar upp i lågor över minsta sak varenda dag
ett hopp i bröstet om att någon gång få vara glad
är inte samma sak när teatern måste ha sin börjat nå sitt slut varenda dag
önskar att nån hade kunskapen att förstå mig så jag kunde få vara jag
man handskas runt i lag och varje sak det är en vane sak
det spelar inte roll om du har ögon öppna eller står och blundar problemen tynar bara bort ett tag
och jag vet om att det finns så många fler än jag som sagt det så många gånger förut
men om jag ska orka leva såhär så måste tunneln vara riktigt nära ett slut.
jag andas ut med händerna i ansiktet skallen bankar värker ger mig ingen sömn
för mycket tankar om saker och hur jag ska få allting att gå runt
säger jag pratar strunt så ber om ursäkt för allting som innehålls i mitt humör
min kropp är spinkig blek och ska jag beskriva kraften som jag har så är det jävligt mörn
tills dagen då jag dör så bad dom mig att alltid vara rak i ryggen stolt i bröstet blicka frammåt
men svårt när allting som man kämpat för tänds på och brinner upp i flammor
så vem ska hålla mina facklor leda vägen nu i detta mörker
jag står och diskuterar med mig själv när sista individen vänt sig om och stigit ut ur dörren.
det kan ha varit nu eller förr som någonting gick så fel
att jag tappa all min lust för allt så jag tappa all min kraft i mina ben
känns så förjävligt att behöva sitta här och säga att jag inte orkar leva mer
försöker skriva ner allting jag tänker på och alla mina funderingar
men orden räcker inte till och jag blir så förbannad så då vevar jag
jag skadar mig själv för att må bättre att få se mig själv gå under har för mig nästan alltid vart det enda sättet
så vem ska styra skeppet nu när kaptenen gått bort
och vem ska ta över den dagen jag lämnar och vem ska beskydda mitt slott
och vem ska minnas varje nedgång när varenda dag av lycka är ett minne blott
livet i blått och sänkta ögon för att jag inte ser nån mening i mitt liv
så tungt att bära den börda varje dag vill bah gå under hatar att va manodeppresiv.
''Mår som en påse med skridskor, sen som en kung eller doktor''
Men jag tror jag lägger ner det
Jag spelar in nått nytt och lägger verser på nått gammalt beat
har slutat att försöka komma över gamla saker grubbla över gammalt skit
finns alltid nytt att hämta bara du har massa pengar
du fascineras utav allt som glittrar till kungens nya hästen säng man
är allt för upptagen man stänger av sin lur har ingen tid att snacka
din stil har nått sin topp och rullar neråt med en plötslig svackla
du vill ha mera makt man är fullt i ös med att få övertaget
men dom tar vatten över huvudet och klarar inget överhuvudtaget
så nu är du den främsta krigaren in i det sista slaget
hoppas på nått bättre kommande och förlorar med ett överlag
du borde kanske lyssnat på förslag och inte vart så egocentrisk
du tog steg rakt ut i dimman och riskerade fallet med en egen självrisk
sluta va så hektiskt varje sak ska komma lugnt med tiden
du måste sluta stressa andas lugnt och låt sanden bli till ett med livet
förflytta dig med vinden och låt din kropp få existera över varje öken
vi vill vara överallt, jag säger varsågod att våga möta döden
vi spottar blint emot vårt egna öde säger att vi inte fruktar längre
kallsvetten tar sin hämnd så fort att du är naket ensam i din säng
tills allt är hängt och allting har fått rinna av så finns det visst en plats för dig bland alla andra
dom som lärt sig att allting måste komma av sig självt och börjat andas lugnt o sansat
jag tar en egen risk och bjuder in dig vågar chansa
jag tar ett steg åt höger och påbörjar dödens dans, hah.
Har en vissnad ros kastad ut åt evigheten
bladen dom får tyna fritt och flyta längs den kalla leden
har helt frusna leder står jag naken inför att jag lever
sprucken i min själ och druckit sönder hela levern
men mitt i allt mitt vansinne syns en syna v tusen brev
ägnade till er i hopp om att få bli förstådd
trött på att få tro på att ni fattar
för att sedan bli förådd
när ni plötsligt har förklarat min historia på ett helt annat sätt
på ett helt annat håll
har ingen koll för ögonen är för täckta
täcker öronen med fötterna av era röster blir jag skit äcklad
jag är ett konstigt streck som bildar kurvan på den raka sträckan
men jag står stadigt trots att bowlingklotet flyger fram och jag är den enda kägglan
vill inte ses som drägg så jag försöker passa in
men tröttnade rätt snabbt på supande och fjortis rim
så jag gick in och hällde upp en glas och sedan skålade för evigheten
titta mig i spegeln viska i mitt egna öra nu att skrekken lever
och alla vet det.
Det jag blivit
Har ingen ork kvar längre
jag ligger tom på sängen
varenda tanke raserar och när jag andas finns ingen känsel
ångesten har blivit en efterhängsel och oron är mitt vardags mål
jag har en vägg som ingen kunde riva men det finns en gräns för vad en människa tål
vill sluta skapa hål, men inget fyller dom
varenda dag är ingen nyhet känns som förra dagen börja om
allting e fyllt med sorg, finns ingen lycka längre
känns som väggarna har minskat genom åren, tunneln den har blivit trängre
varenda droppe måste nån gång bli till salt men samtidigt har jag rivt upp gamla sår
så min kropp har börjat svida överallt
dom säger ta det kallt och se ditt ljus i tunneln
men det är svårt att leta efter något när man hamnat under den
så jävla insjunken deprimerad och självhatisk
att varje gång som jag fått höra vilket fitta jag har varit blir min seratoni manisk
det är nu alldagligt, ingen sömn och ingen aptit
och får jag i mig nått så är det knappast en hel matbit
försöker tvinga i mig, och tvinga mig till sömns
och drömma ljuva drömmar men jag vet fan inte om jag sover längre
hela skiten är en mardröm
har tröttnat på att kämpa frammåt när varenda besvikelse från folk blir till en motström
jag krigar mot dem men även en krigare blir gammal och faller
synd bara att det hände mig innan jag blev rynklig och tappade håret från min skalle
finns inget mera alls men, försöker spilla ord ändå men dom fastnar som en klump i halsen
jag har fått flera chanser men har aldrig lyckats uppnå något, om någon här vill veta något
fråga inte mig för jag har inte längre svar på några frågor
för allting går i vågor varje vecka in och varje årstal ut
du jobbar för att visas upp och får en chans att vila vid varje veckoslut
men jag är för lat för det och för svag för att orka kämpa
vad finns där uppe ovanför allting som varenda jävel bah vill hämta
ser ingen med det ser det mera som ett skämt hah, men ändå slår jag ner mig själv halvvägs för att jag flämtar
jag har lämnat allt och blitt en ensam individ
tröttnat på allt skitsnack och cirkus empati
vill inte lyssna längre eller se så jag lägger huvudet under kudden
trycker så hårt av hat att lungan inte fylls med luften
vill komma någonstans men tänker inte be om skjuts och vill inte vandra med trasig lust
det va ju just, snyggt percis som alla vill bli, 100 procentig eufori
fan allt det dära e skit
så varför kämpar vi, i hopp om att få bli en groda i vårt nästa liv?
bli kysst av en prinsessa leva livet som en prins som sen blir kung
men FUCK det där jag taggar nu och lever livet som en sparkad pung
så jag försvinner nu så syns vi kanske någon gång i tiden
med önskan om att någon dag få bli en större del i lilla livet
''Vad håller folk på med''
Ingenting som jag drar nytt av
har alltid ena ögat öppet tills att morgon gryr och tuppen vaknar
gamla vänner som försvunnit ingen sorts förlust man saknar
dags att sluta hata och visa uppskattning,
dags att inse eran idioti, sluta upp med er smutskastning
vill inte va speciell, eller ha nån uppvaktning
nöjer mig med lite, vill inte ha nån torsk bah ge mig laxing
tar allting i en härva hela skiten i en haffning
föralltid ärlig försöker inte vara taskig
ditt skit o din logik är rörig smakar utspätt, jävligt blaskig.
Dom säger jag är härlig
är lika härlig som ett världskrig när jag sätter på o spottar ut
skriver ner mitt liv i texter tills att datorns minne tagit slut
har ingen penna nu, jag låter fingret dansa
det här är äkta moral, så bara sluta tramsa.
inga normer alla värden sumpade i kaffefiltret
jag drar in ditt slatt och dissar alla vinster
vill inte va en winner, är hellre lagom nöjd
behöver aldrig be om mer så länge jag får frid o fröjd.
Så varför bli galen över saker som skapar obehag för dagen
skit i saken och ta ett steg i taget för taket kan tappa taget
och falla ner helt plötsligt, oförutspådda saker
blir helt jävla galen när någon ska visa sig maken på det jag säger
speciellt när dom bara svamlar på och har en massa fel om grejer
vi har inga diskussions ämnen så vi spryder rykten
din sorgliga vänskapsskara står på listan som fitter
du hyllas utav förmögenhet, en flaska skumpa och en massa glitter
sätter pilen i mitten, min stil är lika ren som politikernas mjöl i påsen
kanske därför ingen idiot i rummet hära kan förstå mig
och om någon här ska slå mig låt varenda insekt hata
för varenda fot så finns en gata och för varenda lik så finns en gam, hah.
Har bara raka linjer, du finner ingen svacka
misstyck med min åsikt och jag börjar lacka
har alltid varit fuckad kommer aldrig va som alla andra
när alla tog ett andetag så valde jag att sluta andas
dom säger att vi måste samsas men tyvärr din välviljade jävel
det finns för mycket kluvna tungor i världen
så packa löst för vi kommer få springa på färden
dom jagar varje dag och natt för att få veta mer
jag är en dunkel man, skönt att slippa ses
så bara fortsätt lev medans vi fördriver tiden
vi har en varsin plats i varje grav så nöj dig med ditt
Lilla Liv....
'' Individualism är varje persons idioti ''
början på...
En konstant ilska
I keep fallin for the same things over and over
when i should've stayed back i just went closer and closer
just to open the door cause i was to curious of what might happend
but i already knew that it wouldn't end with me laughing
tried to last in but the will to keep on got to thin
and the last sparkle of hope was extinguished and my life gave in
the truth was straight in front of my eye-lins
and i tried to hold on to it until the very end
but the last time i checked my memory
we remained as just friends.
Maybe i got to worked up over little things
maybe i was to addicted to love like with nicotin
the sickest thing is i think about it every second that passes
considering what might have happend if it still lasted
but the past is the past and that's what we leave behind
but the memory corks up sometimes, and fucks with my mind
i try and i try but alla attempts seems so pointless
I try to tell you but everytime my mouth opens, i choke it
it's like my body wants to hold back and to keep me quiet
but i want to brake loose even if it means dying
cuz if i keep lying im asure of what will happen
so i hold my thoughts once again and just lay back and...
relax you would say but these fucking tears wont stop droppin
i try to go through it all again from the top but
when i get to sped up im unable to stop,
i got only one perspective and that's objective
my point to reach in life, even though i sometimes reject it
now i found myself in the old usual moment, screaming cuz hate kicked in
it's like all my thoughts kick me and every hit makes me stop to think
maybe it all went down cuz i was to proud to admit it
the curtains close and the lights go out and im the focus in the center
down on my knees
wishing i could get her...
This is all just in my head, writing on my brain walls, my love letter
im the forever soaring object in the storm, im the most fragile feather....
''I have alot of friends, though i live alone''
LillaLivet
För allt
tvekar på viljan jag har att leva medans jag står i mörkret
möter jag mina fiender med att veva
försökt att skriva avskedsbrev men har för mycket jag vill säga
men sakerna är för svåra och jag har inte kraft nog att greja
eller överhuvudtaget klara av att prata ni står och diskuterar
medans jag står ordlöst och gapar allt jag hatar cirkulerar i min omloppsbana
att göra mig själv illa har blivit till en daglig vana
kan inte svara nu när jag står och med tusen frågor
vem ska rädda mig i gummibåten när havet kastar tusen vågor.
Mitt huvud fylls av tankar på allting som en gång kändes oslagbart, så jävla säkert
förr va det skrapsår som spilld mjölk, nu är jag osäker om såren läker
kroppen den känns vräkt och varje känsla blir till en naggande ångest
varje ord blev bortglömd på en tusendels sekunder fast att det sagts om tusen gånger
jag är en av livets fånge fast i mörkret ensam,
försöker att bryta mig loss
men vindarna dom slutar aldrig vända
så att sätta segel nu har inget slutresultat med hemma
försöker känna efter, bara sitta ner och tänka nu
men slutar alltid med just samma sak
skärsår och att jag gråter ut
allting tjuter i mitt huvud för varje minut
varje sekund som nu passerar
vet jag att den sanna glädjen kommer då mitt liv är slut
men nu så får jag leva med allting som jag bär på
lunkar genom livets gång mitt sinne är ett korståg
försöker att stå ut och inte spricka
men elden den tänds av minsta lilla gnista
så frågan är nu
ska man bära eller brista.
Since the first day i opened my eyes, even though my memory i severed
i can swear that i was put here, for a reason i dont remember
but being together with someone always ended up being all by myself
and all the dreams we had together were put back up on the shelf
never cared to much for someone else always thought that i could make it
but then the day came and the smallest rock breaked me
i considered if it even could've been real, maybe my mind was just mistaken
the pieces that you left still lay around on that long dark road
all chances had been taken and every love enveloped letter
became a rope to make it better,
atleast that's what i thought but now the wounds makes it hard to sleep
and every lookback makes it hard to breath and i cuts straight through my knees
thinking, could it be the light is finally here
but when all comes around
im closed up and scared....
mentalt ärrad, psykiskt sjuk och onormal, tänker inte som andra gör
vissa kallar det för cp barn
men jag är van det är den värld jag lever i
välkommen till mitt lilla liv
''Slut snackat, din byracka''
LillaLivet
Vart vi än står nu
Nu är det dags att öppna ögonen och inse att jag lever
det som fanns ens gång kanske inte finns så längre mer men
jag har styrkan kvar i benen och dom kan bära långt
ögonen mot evigheten vet inte alls hur långt jag gått
saker som jag fått kan aldrig vägas ut med saker som jag gett
vi kanske ska gå skilda vägar nu och bara glömma allt som skett
men varje tanke sitter kvar och kommer göra det tills såren läker
inte förens sängen kan omfamna mig så känner jag att det är säkert
visa vägen och gå den själv för jag har saker som ska göras
har problem som jag ska lösa och massvis med tid jag måste döda
men vart jag än vänder ryggen hör jag vinden viska i mitt öra
och alla papper blåser bort medans noterna dansar runt i röran
pennan kommer inte sluta blöda förens dansen tagit slut
då kan vi alla sitta ner och äntligen få andas ut
sätter mynningen mot huvudet och tänker....bara skjut
för vad jag än gör nu så finns jag kvar där jag en gång har stått
men om du vill ha en ny chans får vi börja om från rått
även om vädret är så grått så finns det solsken bakom molnen
men vi kanske inte fanns länge nog tillsammans så att vi såg dem
för långt bort för att nå de men dom säger sanningen är framme nu
så om allting är så säkert och vi kan tala ut säg mig nu vem fan e du?
är du den du ville bli har du hunnit med allt du planerat
är ytan allt du har eller döljer insidan mycket mera
vart är all din ilska eller är den enda sanna känslan kärleken du talar om så mycket
är det dags att stå upp för vem du är och skita i vad andra tycker
sluta trampa bakåt nu på livets cykel, eller lås in dig själv i mörkret
jag kan göra dig en tjänst och vrida om din nyckel.
Jag va den bästa och den vackraste men även stjärnor måste falla
även om det känns så tomt så måste man lämna plats åt alla
sluta tralla runt och låtsas som det vore ingenting
regnet slår på alla som står här omkring
ingen fattar hur jag tänker för det är en Mr.Solo Dolo thing...
''Day'N'Nite''
LillaLivet
Jag är jag
Dom säger att dom saknar ingenting
det finns inget kvar att hämta
vart fan tog allting vägen som vi hade
varför lämna
den lyckan vi hade
då kärleken fanns
men tillslut skulle allting förändras
jag blev en helt ny man
För många kvällar spenderade
på att planera ut vem fan jag vill leva med
för jag har sjunkit ner i så jävla djup skit
att det är svårt att skilja på smuts och det jag kallar för liv
har haft så mycket tid men sekunderna blev timmar
och mina framtidsfantasier rann ut emellan mina fingrar
mitt ibland imman stod jag och försökte hitta raka stigen
hade ingen ork att gå när skorna blitt för små och alla forna minnen bara svider
se hur jag lider tänkte jag men visste att ingen skulle fatta
så jag satte istället på ett leende och skratta
jag hade tappat allt som en gång va mitt
fanns ingen ensamhet men bland Tv-bruset nu är jag en ensam prick.
För vart vi än står idag så vet jag att du har det bra
även fast vi inte längre går samma väg eller delar gemenskap
det blir bra säger alla medans jag försöker lägga ihop detta pussel
men vart jag än vänder mig i labyrinten,
möts jag bara utav ännu en taggbuske.
Så många gånger jag sett mig själv sitta där med händerna i ansiktet
vetandes att allting är förlorat nu men det kan komma guld ur allt shit
så jag tog det som va mitt, packade min väska och drog
jag tog ett steg ur dörren och en del av mig dog.
Så sudda ut mitt mörka moln
och låt mig en sista gång få glänsa i solen
försöker att nå ut men ingen tar mig på orden
så blodet får rinna tills sista droppen ger en melodi
det här är mitt liv dolt under en yta av avsky
för jag är jag
och jag är den jag är
jag vandrar vidare mot ingenting så länge axlarna bär.
När varje tanke blir till ännu en fläck ner på pappret
kastar jag orden med vingar så dom får sväva i natten
ser pappret landa på marken och orden rinner ut i evigheten
varje tår som rinner ner för kinden blir en bekräftelse på att jag lever
för hur vi än ser det, oavsett vilket perspektiv
ser vi oss själva i spegelbilden och tänker vilket skitliv.
Men allting vänder nu....
Jag har ett naggande problem som satt sig med klorna i nacken
du kan springa fram bak eller sidledes men faller alltid till slut i backen
ett hopp om att slippa kolla dig över axeln och oroa dig för det förflutna
jag blundar aldrig för problemen inte ens när jag sover och har ögonen slutna
jag står rakt på soliga ängen även fast hela världen lutar
så sluta upp nu och bete dig som du hade lite vett i skallen
spelar ingen roll om du försöker flaxa med armarna när du faller
för när du faller är enda hoppet du har ett sista skratt
men då är det bäst fan att du har humorn kvar
kan sitta i flera dar och bara fundera över vad som gick fel
eller skita i alla regler och skippa slå tärningen i detta fia med knuff spel
för något är fel om du bara tar att dom skrattar åt dig
jag får folk att skratta med mig och nu kan inte en jävel nå mig
eller slå mig oavsett vilken gren vi tävlar i
jag sänker en flaska rom medans du sparsamt sipprar på en flaska vin
ditt svenne liv borde snart få törnar för om man vill bli fin får man lida pin
min stil är fin som en sylvass kniv, se hur den sakta sätter ett slut för ditt liv
snor all tid, fuck hästlängder mitt liv är uppbyggt av minnen på blotta sekunder
spelar inte roll vart än jag är i världen, ser alltid problemet ifrån grunden
så sluta va munter och ställ dig upp och försök att vinna
för du kan finna ett hål i silket även om tankarna svindlar
det kan ta tusentals timmar innan du lyckas finna en rak stig i skogen mitt bland denna dimma
så sluta simma förgäves för havet tar aldrig slut, stadga dig istället med en fet, en flaska rom
och en trevlig brud
för nu spelar det ingen roll vadfan du gör sluta skriva under på papper, bläcket går åt förgäves
sen sitter du där med noll på kontot, och tänker för dig själv
''Vad ska du göra nu då din jävel?''
För du föll för alla spelen fast din plan va så idiotsäker.
Jag har ingen skattkista men mitt liv skiner som guld endå
min utsida som min insida, vardera kan ingen här förstå
för vart jag än står omringas jag av idioter
som säljer sig själva för att få flyta med floden
så jag finner modet och hoppar upp på land och dansar
man kommer ingenstans i livet om man inte vågar chansa.
Så låt nu rimmen flöda medans pennan är fast i dansen
du kan inte sitta och grubbla över bortkommna chanser
eller klumpar i din hals alla broar kan byggas upp
och det är bara ta ett extra andetag så slipper du kipa efter luft
även om det känns tufft nu kan bördan ha lättat tills imorgonbitti
sluta lev driftigt min väg är rak och den är lätt att gå
men jag har ett självförtroende som vakar över mig och det är svårt att slå
har alltid varit så att jag har varit den med snabba svar
och ibland har jag pratar på så mycket att det inte finns nån stavning kvar
så ta vara på allting du har för allting kan plötsligt rinna iväg med sanden
men jag är nöjd även fast jag bara har ett sandkorn i handen.
''Mr. Solo Dolo''
LillaLivet
Antideppresivitet, bättras med piller? Lagliga droger så som Tobak/Alkohol ofarliga? Cannabis, en drog uppbygd på propaganda och antaganden?
Är detta ett klart tecken på att vi i sverige insett att vi kanske inte mår så bra?
Eller ett tecken på lathet?
Antideppresiva medel så som: Viloxazin, Zimelidin, Fluoxetin, Citalopram, Paroxetin, Sertralin, Alaproklat, Fluvoxamin, Etoperidon, Escitalopram
Är seratoninåterupptagshämmare/ Anti-depp,
vilket innebär, en ökad känsla av eufori o.s.v.
Men med nästan varje medicinering kommer biverkningar, och då undrar jag hur alla tänker,
eftersom nästan alla antideppresiva medicinmedel innehåller biverkningar som
Mycket vanliga (påverkar mer än 1 användare av 10)
•Självmordstankar och försämring av din depression
• Illamående
• Skakningar
• Sexuella störningar
• Oförmåga att sova eller sova tillräckligt länge
Vanliga (påverkar 1 till 10 användare av 100):
• Rörelsebesvär (t.ex. avvikande rörelsemönster, ökad muskelspänning, tandgnissel, gångrubbningar)
• Oro
• Ångest
• Bröstsmärta
Ja o.s.v, listan e lång över allt från mycket vanliga till sällsynta, men dom mest nämna genom dom nämna antideppresiva medel är dom jag skrivit, och dom fortsättande listorna under, bestod av i stort sätt exakt samma saker, fast i andra beskrivningar, eller kortare beskrivningar.
Jag tänker inte gå Anti-Piller, men vill bara spekulera.
Jag, som själv gick hos psykolog under en viss tid, upptäckte hur lätt det va att verkligen få fram piller, jag drev förvisso inte, men det va verkligen fascinerande enkelt, inte konstigt att det finns ökande siffror inom utskrifter utav antideppresiva medel, när det nu vär så enkelt att få tag på dom.
Jag gick, under ca 1 månad, 1-3 gånger varje vecka, i slutet på månaden, hade jag antideppresiva piller utskrivna.
Dom skulle hjälpa mot min Oro,Ångest och främst av allt deppresion.
Efter att ha tagit pillerna i rekommenderad dos under 2 ½ veckas tid, slutade jag känna dom mest vanliga biverkningar som vanligtvis uppstår under start av medicineringen såsom, muskel ryckningar, sov problem, överskotts energi m.fl
men deppresionen kom tillbaks efter 1 vecka när stormen av start-biverkningarna lagt sig, och starkare än någonsin, hur många jag än åt, kanske tåg 3-dubblad dos, dubbel, sen prövade jag inte alls
3 dubblad- liten känsla euforsim
dubbel- illamående, käk spänningar, tand gnissel, stinsighet (orolig, lätt påverkad)
inte alls- det hjälpte, jag sov bra, mådde bra, allt var finnemang, i en eller två dagar
sen slog deppresionen och ångesten till igen och starkare än det tidigare, att trappa ner verkade ointressant från början men kanske var värt att pröva, men icke
jag prövade att bara ta rekommenderad dos ca 2-3 gånger per vecka istället för 1 dos per dag/ 7 dagar i veckan
det vart ännu mer helvete i skärselden, svettningar, ännu mer oro, ångest, deppresion, självmordtankar o.s.v
Sen la jag av helt, efter ca 2 veckor va allting bra, inget av det som hänt fanns kvar och då måste man fråga sig själv...
Är det värt att sätta sig själv i den sörjan att man är så beroende av en sådan mångfalld av piller för att kunna leva ett normalt liv, och hur hopplöst känns det inte när man med den sista gnuttan hopp om frihet från deppresionen går till en eller fler psykolog(er)?
Jag menar, hur känns det bemötandet?
-Jag mår inge bra
-Ta ett piller
-Jag har självmordstankar
-Ta ett piller
Det känns ju mer som lathet från deras sida, jag blev tilloch med rekomenderad att avstå psykiatrisk hjälp under medicinerings tiden, hur jävla knas är inte det liksom?
Man känner sig ju tok torsk sen när man väl kämpat sig dit för att försöka spotta ur hur skit man egentligen mår av pillerna samtidigt som käkarna spänner och drar, när man väl framme inser att man behöver dom för att må lite bättre, för ett tag iallafall.
Det blir ju ett beroende liksom, man lurar sig själv och sitt sinne att man behöver en liten vit filmdragerad kemisk massa för att kunna le, men bara för ett tag.
Och att då sen sitta och putta undan antideppresiv medicinering/Alkhol/Tobak från inkörsporten till tyngre droger/substanser blir bara patetiskt.
Senaste dödsfallsorsak statistiken gjordes 2008:
Under 2008 var antalet dödsfall med alkoholdiagnos som underliggande eller bidragande dödsorsak 85000 personer.
Under 2008 var antalet dödsfall med tobaksdiagnos som underliggande eller bidragande dödsorsak 7500 personer.
Under 2008 var antalet dödsfall med piller medicinering som underliggande eller bidragande dödsorsak 7500
Även saker som kaffe/Koffein, har bidragit till antalet dödsfall med en siffra mellan 1-10 tusen dödsfall per år.
Medans dödsfall med underliggande eller bidragande dödsorsak med Cannabis diagnos siffran ligger på...ja, 0.
Både alkohol och rökning har publicerats och bevisats vara mer beroende framkallande än Heroin och Kokain.
Under 2008 fanns det fler registrerade dödsfall p.g.a tobak, än dödsfall på grund av Mord och misshandel (Tillsammans).
Och då måste man fråga sig själv, om vi tittar på en alkohol missbrukare, ser vi väll nästan vilket person som helst, men beteendet skär sig från person till person.
Aggresivitet, ökad euforism o.s.v, man håller igång, man umgås, man anses social, det är ju trevligt att dricka.
Men samtidigt är antalet Dödsfall/Vandalism/Brott (Okänd siffra) begådda med alkohol i blodet högre än någon annan drog.
För om man tänker på det, från den stereotypen vi har fått beskriven:
Alkolist: Trasig gammal gubbe på en parkbänk eller kvinnomisshandlarn som går ut och dricker och kommer hem och slår frun eller ibland barnen, det är så jag har fått en bild av folk som brukar alkohol i stora mägder, även den asociala människan, den deprimerade.
Pundare: Trasig gammal gubbe på en parkbänk, eller ungdomar med baggy kläder som lyssnar på hip hop och målar graffiti, och nu för tiden jordens mest välkända personer
Om man tänker på hur absurd hela bilden vi fått egentligen är, kan man bara skratta åt det.
För jag kan inte tänka mig att någon som rökt marijuana,tagit heroin vill gå hem och slå frun eller sina barn,
dom vill nog mer troligt ha sex eller mysa framför en film med bra musik.
Diskussionen kan bli oändlig, och det finns ju inget stopp eftersom alla tycker olika, jag försöker inte hjärntvätta er eller få e att bli nykterister ( så bra e jag tyvärr inte), jag hatar inte på någon av dom nämna drogerna, för jag ser inget problem med ifall någon skulle bruka dom i min närhet, helt ärligt.
Droger:
Det finns ju miljontals av dom, sniff, iv (Intravenöst), röka, äta.
Dom 3 största idag är Kokain, marijuana, Heroin
Kort info:
Heroin
Eller diacetylmorfin, är ett narkotikaklassat preparat som kemiskt är besläktat med, och utvinns av, morfin
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Heroin
Kokain
(bensoylmetylekgonin) är en alkaloid med narkotisk verkan. Det är ett centralstimulerande preparat som utvinns ur bladen från den sydamerikanska kokabusken.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kokain
Marijuana
Cannabis (även känt som marijuana eller ganja i växtform och hasch i kådform), en psykoaktiv produkt som utvinns ur lågväxande varianter av hampa (Cannabis sativa) med medelhög eller hög halt av tetrahydrocannabiol (THC). För Cannabis sativa med låg halt av THC, se hampa.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Cannabis
Sen finns det ju alla myter, jag är inte intresserad/fascinerad av alla tre och har mest sett filmer och hört flest skrönor om en, Cannabis.
All propaganda om det, alla biverkningar allt e egentligen bara, rent skitsnack
Det dom flesta tror dom vet om cannabis är:
Förlora hjärnceller
Dö i förtid ( grundning av själva rökningen)
o.s.v.
Det folk inte visste var, anledningen till att propagandan om förlorade hjärnceller är för att när man väll testade marijuana för att få fram om det skulle klassas som farligt eller ofarligt, testades det på apor.
Dom pressade i dom små krabaterna 15,000 spliffar inom loppet av 20 minuter, och efter att ha behandlat dom så dagligen i cirka en månad började aporna dö, hmmm undra varför, vad händer om man bara andas i en plastpåse?
Det kommer bara koldioxid, precis.
Aporna fick knappt något friskt syre och andades in koldioxid i mängder, vilket skadade lungor och när man förlorar mycket syre, försvinner även....jamen titta, hjärnceller.
Och eftersom den pinsamma uppenbarelsen även kunde bevisas när man upptäckte hur studien utförts, nekade alla till medvetande om varför marijuana ansågs skadligt.
Inkörsports teorin:
Den största skrönan av dem alla, inkörsports drogen ''Marijuana''
vad jag hört blir man bara beroende av den och börjar bruka tyngre droger
VISST, det kan jag hålla med om, OM(!) man nu är värsta tripp junkien som tänder på att....ja tända på
klart ha letar sig till tyngre droger, men även angarna bidrar, när dom har slut på marijuana, och en liten pundare kommer och vill köpa lite, erbjuds såklart andra saker, och om man då är väldigt tripp kåt, tackar man ju ja, eller om man har bra självförtroende, tackar man nej.
Det beror som sagt helt på hur man använder sig av själva drogen, om man använder marijuana som en flykt från depression, ångest, stress o.s.v så blir man placebo-beroende, ja placebo,för det finns inget ämne i marijuana som kan eller har bevisats beroendeframkallande.
Men om man däremot bara röker för att koppla av till och från och har andra aktiviteter och ett bra liv
så klarar man sig perfekt.
NEJ, det beror inte ''alltså'' på mängder, utan hur och vida man använder själva drogen.
Tidigare död teorin:
Att röka marijuana, själva ämnet, ensamt, utan tobak, är helt ofarligt, infact, så kan det bota flertal sjukdommar, även Cancer, im not shitting you, faktiskt så kan marijuana, och det aktiva ämnet (THC) motverka nedbrytandet under lidande av cancer, om ni inte tror mig, varsågoda och sök.
i dokumentären ''The Union- The bussiness behind getting high'', får man möta en man som varit HIV-Smittad under 7 års tid, hans doktor, som var medveten om hans marijuana bruk, erkände (lite motvilligt) att han nog inte skulle klarat sig så långt och bra, OM han INTE rökt marijuana.
Även erkännanden om att marijuana kan bota fler sjukdommar och sjuk tillstånd än någon annan medicin framkommer.
Klart, man blir ju en brottsling om man röker marijuana, eftersom det både odlas, inköps, säljs o.s.v OLAGLIGT.
Varför är det olagligt? Ja dom vanligaste orsakerna motbevisade jag precis, sååå, ja, varför är det olagligt?
Men varför inte göra medicinsk marijuana olagligt? För, varför företagsätta ochg taxera ett läkemedel som patienten själv kan odla hemma? Ja, frågorna tar ju inte slut här, men mina fingrar gör.
Så innan ni dömmer en som röker marijuana eller tar kokain eller skjuter heroin
och om ni själva dricker eller eöker, tänk då på att du är likadan, och i vissa fall farligare.
Enjoy the dubbelmoral.
Lillalivet
Propaganda och stadsliv
kylan biter hårt som vilda hundar i allas kinder, ångan stiger när man andas
allting blandas bland stress och kleptomaner idealberonde säkerhets narkomaner
tittar på staden och bländas av glimmret, vad som är en minut känns ibland som en timme.
Längs gatorna sitter folk och tigger med ryggen mot kalla kakel väggen
nånstans i någon gränd blir någon misshandlad och kallad för äckel
medans någon letar efter någonstans att sova, skulle nöja sig med ett täcke
mitt i stacken den lilla fläcken jag, bevakar allting ovan ifrån typ som en hungrig gam
röker ner sista ciggen till filtret och gör en grimas åt en sur och bitter smak.
Tänker på situation vi lever i
ideal, normer och allmänt politisk idioti
ren slump att vi är där i det vi hamnat i, övervakas av kameror på taken, har inget eget liv
dom bokar upp min tid vill leva impulsivt men allt är förplanerat
tid för tid och dag för dag, allting som jag har som mitt
blir en slant i erat pengahav.
Ni säger att vi ska känna oss säkra och oroa oss för våldsmän och samhällets gråsugger
men med er svin bakom ryggen vet man aldrig vem som hugger
det kan handla om sekunder till mani och ren hysteri i skär panik
ni sprider virus typ som solfrön så länge det finns nollor efter 1, vet ni skiterit.
En liten bit kredit ska varje månad pungas ut till alla högre satta
sjukvård,skola,kommun och kriminalitet, säg till om något fattas,
en liten penning sparas undan under kudden för att sparas till den stunden
du får luta dig tillbaks i stolen och leka att du vore kungen
men tills dess får inget gömmas under, bil, barn, mat och yta
platt mage platt tv, platt båt, så länge den kan flyta
så länge ni kan skryta om pengar ni spenderar på saker för att impa på personer
så dom aldrig kan tyda, ens insida, din insida din personliga profil
sen kom ju facebook och då blev det ju en annan motherfucking deal.
Folk knaprar piller och så sväljer med en låda vin
3 år på psyk för undersökning snart så ger sig svensson ut på byn
varje månad den 25:e blir som svin och lever som det inte fanns imorgon
skiter i konsekvenser, empati och minst sin omsorg, sen vaknar dom morgonen efter
med en smäll på käften av nån väktare i fylle cellen
plånboken är torr på nytt, och gråter ut och skriker innan dom lagts för kvällen.
Kvinnan står i köket, just handlat god mat för månadslönen, saker åt barnen har bara några kronor över,
köper en låda vin och kollar fredags filmer för det är det enda som bedöver hennes svält och stress
och sukt efter nått äventyr, bland sina vänninor och sig själv på alla sorts dieter i sitt tunna liv
med midjemått som alla måste hålla så blir styva linan styv
rädd för vad andra tycker, slösar hon ivög sitt liv.
Detta är ett perspektiv rakt av ifrån min egna syn, bland folket, stressen, droger
välkommen för detta är ditt ...
Lillaliv(et)
''En mans makt, tusen personers rädsla''
