.

Det vi hade har nu raserats, glömt bort alla minnen dom finns inte mera
tvekar på viljan jag har att leva medans jag står i mörkret
möter jag mina fiender med att veva
försökt att skriva avskedsbrev men har för mycket jag vill säga
men sakerna är för svåra och jag har inte kraft nog att greja
eller överhuvudtaget klara av att prata ni står och diskuterar
medans jag står ordlöst och gapar allt jag hatar cirkulerar i min omloppsbana
att göra mig själv illa har blivit till en daglig vana
kan inte svara nu när jag står och med tusen frågor
vem ska rädda mig i gummibåten när havet kastar tusen vågor.
Mitt huvud fylls av tankar på allting som en gång kändes oslagbart, så jävla säkert
förr va det skrapsår som spilld mjölk, nu är jag osäker om såren läker
kroppen den känns vräkt och varje känsla blir till en naggande ångest
varje ord blev bortglömd på en tusendels sekunder fast att det sagts om tusen gånger
jag är en av livets fånge fast i mörkret ensam, 
försöker att bryta mig loss
men vindarna dom slutar aldrig vända
så att sätta segel nu har inget slutresultat med hemma
försöker känna efter, bara sitta ner och tänka nu
men slutar alltid med just samma sak
skärsår och att jag gråter ut
allting tjuter i mitt huvud för varje minut
varje sekund som nu passerar
vet jag att den sanna glädjen kommer då mitt liv är slut
men nu så får jag leva med allting som jag bär på
lunkar genom livets gång mitt sinne är ett korståg
försöker att stå ut och inte spricka
men elden den tänds av minsta lilla gnista
så frågan är nu
ska man bära eller brista.

Since the first day i opened my eyes, even though my memory i severed
i can swear that i was put here, for a reason i dont remember
but being together with someone always ended up being all by myself
and all the dreams we had together were put back up on the shelf
never cared to much for someone else always thought that i could make it
but then the day came and the smallest rock breaked me
i considered if it even could've been real, maybe my mind was just mistaken
the pieces that you left still lay around on that long dark road
all chances had been taken and every love enveloped letter
became a rope to make it better,
atleast that's what i thought but now the wounds makes it hard to sleep
and every lookback makes it hard to breath and i cuts straight through my knees
thinking, could it be the light is finally here
but when all comes around
im closed up and scared....

mentalt ärrad, psykiskt sjuk och onormal, tänker inte som andra gör
vissa kallar det för cp barn
men jag är van det är den värld jag lever i
välkommen till mitt lilla liv


''Slut snackat, din byracka''
LillaLivet